Hoppa till huvudinnehåll
Vintervila

 

Vintervila

Du vackra, stumma Vintervila.

Du talar inte till mig. Du susar inte, porlar inte, kvittrar inte. Din Morgon är ej klädd i Lindens doft , din Natt bär inga tunga, söta slöjor av Jasmine. Ingenting säger Du. Ingenting skänker Du av det som är Ditt. Du Drar Dig samman, innesluter Dig i Dig själv och lämnar Din yta hård, kall och otillgänglig.

Och i Din stillhet blir Jag till. I Ditt tomrum kommer Jag inte undan. Varje steg Jag tar gör skillnad. Varje andetag spelar roll. Din tystnad viskar mina innersta tankar. Din tomma, blanka vattenspegel avslöjar konturerna av min Själ. Du ser Mig precis som den Jag är, lyssnar utan att avbryta och svarar med Mina egna ord.

Tack, Du vackra, stumma Vintervila, för att Du berättar för Mig vem Jag är.

 

© Maria Söderberg