Hoppa till huvudinnehåll
Våren

 

Den varma våren

Vitsipporna tackar för applåderna, bugar sig djupt och låter kronbladen falla likt konfetti till marken. Under tiden smyger Liljekonvaljerna upp sina gröna, strutliknande blad, fäller ut dem och visar blygt upp sina pärlliknande knoppar. Så småningom ska de vänja sig vid rampljuset och stolt och modigt spricka upp i sömmarna och låta sina vita klockor ringa in Försommaren med en melodi som fyller hela Skogen med väldoft.

Även ackompanjemanget skiftar såhär i andra akten. De tidiga Vårfåglarnas sorgelösa, spretiga kvitter sjunker en halv oktav och tonerna blir betydligt lugnare, mjukare och mer finstämda. Deras sånger handlar inte längre om att sätta fart och att skynda. De säger inte "Åh, kan det vara sant? Är Våren verkligen tillbaka? Hurra! Skynda nu innan den kanske ångrar sig!". De är heller inte längre fyllda av den explosiva energi som måste till, för att Världen ska vakna till liv igen efter den långa, dödlika Vintervilan. Nej, de här sångerna är betydligt mognare, lugnare och tryggare. De förmedlar en känsla av en betydligt mer harmonisk glädje, och uppmanar var och en att tillåta sig själv att bara vara i Våren, njuta av varje stund, att våga lita på Livet och tro på att snart, när tiden är mogen, kommer något ännu skönare - den varma, lugna, fridfulla Sommaren.

 

© Maria Söderberg